Näslunds Väg AB 1949-2009 - 60 år
skrivet av Ellen Näslund, 2009-06-01

 

Gustaf var 34 år och körde lastbil, Sven var 29år och hade en taxibil som han körde skolbarn från Sörnoret och Borgen till Åsele.

I Åsele fanns inte etablerat vägbyggnadsföretag 1949 fanns inte så många som sålde traktorer och grävmaskiner. Efter vår kassa var skral så bestämde sig Gustaf och Sven sig för att köpa något begagnat.

Det blev en Cletrac till ett pris av 52 660 kr av Gottne Traktortjänst den 23/7 1949. Med gemensamma krafter betalades 25 000 kr som handpenning och resten betalades 5/9 1949.

 

Första arbetet

Gustaf började hos Gidde Jonsson i ett beteshägn i Sörmark (beteshägner var tvungen att ordnas för kreaturer som inte fick gå i skogen och beta). Efter första dagens arbete kände Gustaf sig osäker och ville åka tillbaka med traktorn. Men så blev det inte, han fortsatte med att planera hägner i Söråsele, Sörnoret, Kvällträsk, Baksjöliden och Gafsele. Då hade även Sven börjat köra. På den tiden hade man en smörjare på traktorn. Karl Erik Eriksson fick det jobbet på sommaren 1950. Den sommaren bodde vi i Gafsele i Einar Hellgrens bagastuga. Jag skötte matlagningen åt gubbarna. Vi köpte abborrar av Enar Forsberg och kokade dem (Jag benade fisken och hade i matlåda, det var det bästa Gustaf åt).

1951 fortsatte arbetet med beteshägner i Lomsjö och Borgen. Då var det också dags att köpa en större traktor, en Allis Chalmers Hd 10 från Bröderna Holm i jebyn för 70 000 kr. Även en grävmaskin O K för 130 600 kr köptes, och då anställdes Bengt Lindgren. Då började vägbyggandet. Erik Larsson och Allan Hardeland anställdes. En väg byggdes i Myckelgensjö åt Mo & Domsjö. Sven och Allan var där när Per Olof föddes den 21 september 1951.

1952 jobbade vi åt Vägförvaltningen, Åsele Kraft, Domänverket, Svanö AB m. fl.

1953 är det Lakasjövägen som görs. Det är en enskild väg och kontrollen är noggrann.

1954 byts HD 10:an ut mot en HD 15 och vi gör en väg som är 10 400m åt MoDo i Lillå, Lycksele.

1955 anställdes Ynge Lundberg som vägmästare och jobbar till 1958. Lars Bertil föds den 12 mars 1955 när Sven gör rep.månad uppe i Arvidsjaur.

1956 byggs vägen till Nytjärn, vilket innebär att Nytjärnsborna fick sin väg till Åsele kommun. Vägen byggdes från två håll, Nytjärn och Långvattnet. Den 5 december 1956 hade vägbyggarna mött varandra mitt på vägen. Då hämtade Sven kvinnorna i Nytjärn och tog med dem till en barack där det blev ett stort kaffekalas och firande med Jägmästare Nordensten för Domänverket, Riksdagsman PJ Näslund och pressuppbåd av VK och VF m.fl.

1957 anställs Rune Backlund för att köra väghyvel. Vägen till Nytjärn fortsätter med färdigställning.

1958 fortsätter färdigställningen av Nytjärnvägen och Sämsktjälsvägen. Då var det kocklag i Söråselefäbodan. Inger Backlund kockade, och fiskade gjorde vi i Sängsjön med svärfar PJ Näslund.

Även när vi gjorde Båtsjövägen var det kocklag och Inger stod för matlagningen. När Sven året före grovbröt vägen bodde Sven och jag i Gotsarkojan. Per Olof var med ibland och då var Lars Bertil hos mormor.

 

Ett minne från Båtsjövägen

Det finns en bro över Flärkån som har en damm. I Flärkån finns bäckforell som är en jättegod fisk. Dit hade jag följt med Paul flera gånger, men med dåligt resultat. Så en dag hämtade jag en ingenjör från Stockholm med båt i Ytterrissjö som skulle göra någonting vid bron. Han stängde dammen och då fick jag fiska. Det var lycka för mig som aldrig fått något vid tidigare fiske. Jag körde sedan tillbaka till Ytterissjö när han hade gjort sitt arbete och ordningen vid dammen var återställd.

 

Domänverkets anbudsförfrågan

på 60- och 70-talet var Domänverkets vägar utlagda med anbudsförfrågan. Till att börja med gick man då väglinjen för att göra sig en uppfattning om vägen. Sedan räknade man något så när vad kostnaden kunde bli för att göra den. Sedan var det bara att hoppas att vi fick göra den eftersom det var flera företag om budet.

Jag kommer ihåg att Gustaf och Sven alltid var glad när de lyckades få vägar på anbud. Men det var en gång som Sven var rädd att dom räknat för lågt och det var Nytjärnsvägen. Den var 12 000m a 26,7 = 320 400 kr. De gånger som Sven skulle titta på en väglinje var det alltid en söndag och då ville han alltid ha mig med som sällskap. Vi hade alltid med oss en ordentlig matsäck och hade en trevlig utflykt.

Under åren 1955 till 1968 byggdes många vägar med många säsongsanställda på sommaren. På den tiden grovbröts vägen ena året och justerades året efter med väghyvel, stenplockning och räfsning. De flesta jobben fanns i Åsele, Fredrika och Dorotea.

 

Efter den 14 augusti 1968

Och så kom den sorgliga dagen, 14 augusti 1968, då Sven satt i sin väghyvel och fick hjärtinfarkt och avled.

Efter att Sven dött ville inte Gustaf fortsätta företaget. Men de arbeten som påbörjats färdigställdes och maskinparken började säljas ut. Bengt Lindgren fick köpa den grävmaskin han hade kört.

Per Olof, som utbildat sig till elektriker och som jobbade här i Åsele, kom en dag hem till mig och sa "det måste väl vara bättre att jobba åt sig själv än att jobba åt andra" och undrade om vi kunde lösa ut Gustaf och fortsätta det pappa hade börjat.

Och så blev det.

1974 överta Per Olof, Lars Bertil och jag företaget. Jag fortsatte med det jag alltid gjort. Jag skötte bokföringen och det ekonomiska. Jag körde ut dynamit och passade upp där det behövdes. Per Olof körde hjullastare och väghyvel och Lars Bertil som just gått ut gymnasiet började köra grävmaskin. Kvar i företaget var även Rune och Paul.

Vi fick förfrågan från Vägmästare Erik Jansson för Domänverket om att åka till Storuman med en bandtraktor under fyra månader. Vi blev kvar där i sju år.

På 80- och 90-talet var det många skogsbilvägar som byggdes. Flera brobyggen utfördes också.

Men så kom golferan. Det började med Åsele Golfbana 9 hål, som senare blev 9 hål till. Därefter blev det "Foppas" Veckefjärden Golfbana med 18 hål som byggdes under åren 2000-2002. Man har även gjort olika golfbanor i Umeå, Stockholm och Köping.

Därefter gick man tillbaka till skogsbilvägar i Åsele med omnejd och hyvling på stora områden kring Åsele. Ett nytt arbetsområde som ökat de senaste åren är restaurering av kraftverksdammar.

 

På kontorssidan har det varit en fantastisk utveckling. När vi började var det en enkel kassabok jag använde mig av. När vi sedan bildade aktiebolag 1963 blev kraven att vi skulle ha en auktoriserad revisor som skulle godkänna vår bokföring. Då började datorn komma in i redovisningen. Från början skickades underlagen till bokföringsbyrån men så småningom gjorde jag det mesta själv. Det var en fantastisk upptäckt att se hur datorn underlättade kontorsarbetet. 1994 övertog Per Olofs fru Märit mitt arbete och jag kunde börja pensionera mig.

Behovet av lokaler för reparationer har förändrats mycket. Det började ganska blygsamt med ett garage i gamla bryggeriet på 50-talet. Sedan ett garage i hantverkshuset på 60-talet för att sedan på 80-talet flytta till kontors- och verkstadslokaler på Norrstrand och då ändrades namnet från AB Bröderna Näslunds Vägbyggnader till Näslunds Väg AB.

Om man tänker tillbaka på de 60 år bolaget funnits och alla vägar som byggts i området, ca. 3-4 mil per år, blir det ca. 180-240 mil under tiden. Det blir ett väldigt spindelnät runt om i skogarna.